Hilma af Klint (1862–1944) är ett av den moderna konstens mest komplexa och omvärderade namn. Hon arbetade utanför sin samtids konstvärld, men föregick många av de idéer som senare skulle forma det abstrakta måleriet. Genom att kombinera mystik, vetenskap och konstnärlig form öppnade hon dörrar som andra konstnärer inte ens visste fanns.
Chaos, Nr. 2, 1906
They tens mainstay IV, 1907
Altarpiece No. 1, Group X, 1915
The Swan (No. 1), 1914 - 1915
Altarpiece No. 2, 1915
Tree of Knowledge No.2 Series W, 1913
Hilma af Klints drevs av ett djupt andligt sökande. Hennes inspiration hämtades från spiritism, teosofi och senare antroposofi. Hilma af Klint ansåg att konsten kunde förmedla budskap från en högre verklighet och att hon fungerade som ett slags medium snarare än en traditionell konstnär. Denna tro formade inte bara hennes motivval utan också hennes arbetsmetoder.
af Klint utvecklade ett abstrakt bildspråk flera år innan namn som Kandinsky, Mondrian och Malevich blev kända. Redan 1906 skapade hon sina första helabstrakta målningar, långt innan termen ens var etablerad. Hennes arbete var inte bara tidigt, det var radikalt: hon experimenterade med färgfält, former och visuella strukturer som bröt med all tidigare konstnärlig tradition. Ändå valde hon själv att inte visa dessa verk offentligt under sin livstid.
Hennes kontakt med Rudolf Steiner var viktigt för af Klints konstnärliga och andliga utveckling. Trots att han initialt var skeptisk till hennes verk påverkade mötet henne djupt. Hon ville att han skulle godkänna det planerade templet för hennes målningar, men när han inte gjorde det, förlorade hon delvis riktningen. Deras diskussioner om andlighet, konst och moral satte avtryck i flera års produktion därefter.
Symboliken i Hilma af Klints verk är både omfattande och konsekvent. Hon utvecklade ett eget visuellt språk med återkommande former som spiraler, ägg, trianglar och cirklar. Dessa symboler kopplades ofta till filosofiska eller andliga begrepp: dualism, födelse, inre utveckling, och universell balans. Många verk följer ett tydligt system där färg och form har specifika betydelser, nästan som ett kodspråk.
Exempel på återkommande symboler:
I en tid där kvinnliga konstnärer ofta marginaliserades valde Hilma af Klint en väg helt utanför etablissemanget. Hennes kvinnliga erfarenheter och röster återkommer subtilt i bildvärlden – ofta genom organiska former och cykliska berättelser. Hon arbetade dessutom i kvinnliga konstnärskollektiv, vilket gav henne en starkare plattform för att utveckla sina idéer.
The Ten Largest No. 1 - Childhood
The Ten Largest, No. 7, Adulthood
Bland hennes mest kända verk återfinns serien Målningarna till Templet, skapade mellan 1906 och 1915. Serien består av 193 målningar som enligt henne själv var vägledda av en andlig dimension. Verken är ofta monumentala, både i storlek och i tematik. “De tio största” är en del av denna serie och representerar olika livsfaser – från barndom till ålderdom – med hjälp av färg, form och rörelse.
Målningarna är ofta indelade i teman som:
Parallellt med de abstrakta verken arbetade af Klint med botaniska teckningar och naturstudier. Dessa verk är tekniskt precisa och visar på en vetenskaplig noggrannhet som kanske förvånar, givet hennes annars andligt färgade konst. Hon såg ingen motsättning mellan vetenskap och andlighet, snarare ett samspel.
Hilma af Klint valde att inte ställa ut sina abstrakta verk offentligt, då hon ansåg att världen ännu inte var redo. Det skulle dröja decennier efter hennes död 1944 innan hon började uppmärksammas internationellt. Det verkliga genombrottet kom med stora retrospektiva utställningar på bland annat Moderna Museet i Stockholm och Guggenheim i New York. Sedan dess har intresset ökat lavinartat och hennes namn har skrivits in i konsthistorien på nytt.
