Olle Olsson “Hagalund” (1904–1972) förknippas med naivistiskt färgglada skildringar av den stockholmska förorten Hagalund: trähus, gator och människor i ett varmt, humoristiskt ljus. Med platta färgfält, tydliga konturer och en vardagsnära poesi gav han det enkla livet monumental närvaro. Hans måleri har blivit en folkkär påminnelse om stadens försvunna miljöer och en hyllning till det nära och igenkännbara.
Det röda trädet, 1944
Bellmansro, Djurgården, 1940-tal
Frälsningssoldater, 1938
Vår i Hagalund, 1940-tal
City courier, 1937
Mormor
Olle Olsson Hagalund hör till de svenska konstnärer som ofta kategoriseras som naivister. Trots att hans måleri vid första anblick kan upplevas som enkelt eller barnsligt finns det en tydlig medvetenhet i både komposition och färgval. Det handlar inte om brist på kunskap, utan snarare om ett stilistiskt val – ett uttryck som ligger närmare intuitionen än teorin. Hans bilder bär på en lekfull allvarlighet, där detaljer talar lika mycket som helheten.
Återkommande i Olle Olssons konst är scener från det vardagliga livet i Hagalund. Gator, hus, frisörer, caféer och människor i rörelse eller vila – allt skildras med ömhet och humor. Det är en vardagsrealism utan cynism, där varje detalj får betydelse. Genom att avbilda den miljö han själv levde i kunde Olsson förankra sin konst i en konkret verklighet, som samtidigt öppnar för det universella.
Återkommande motiv från hans målningar av Hagalund:
Vinter i Hagalund, 1940-tal
Spårvagnen, 1943
Färghandeln, 1940-tal
Till skillnad från många av sina samtida hade Olsson ingen formell konstutbildning. Han följde sin egen väg, prövade tekniker, utvecklade ett personligt uttryck och växte i sin roll som konstnär. Självständigheten gav honom frihet att skapa utan akademiska ramar, något som speglas i hans oförställda bildvärld.
Hans konstnärliga väg formades av:
Olle föddes 1904 i Hagalund, Solna, och det var där han också avslutade sitt liv 1972. Uppväxten i ett arbetarområde präglat av gemenskap, hantverk och enkla livsvillkor satte avtryck i hans konst. Han var djupt rotad i sin omgivning och såg aldrig behovet av att söka sig bort för inspiration. Livet runt honom räckte gott och blev en oändlig källa till motiv.
För Olsson var Hagalund mer än bara en geografisk plats, det var hans motiv och identitet. Genom att lägga till “Hagalund” till sitt namn manifesterade han sin tillhörighet. Stadsdelen, som under 1900-talet genomgick stora förändringar, finns dokumenterad i hans verk som ett slags visuellt minnesarkiv. Medan moderniseringen svepte fram, bevarade Olsson ett Hagalund där tiden stod still och förblev ett kvarter i färg.
Hans konstverk finns på svenska museer och offentliga samlingar samt hos många privata samlare. I Solna kan man möta hans värld i Olle Olsson-huset i Hagalund, och målningar förekommer i större nationella samlingar på Nationalmuseum liksom i regionala konstmuseer runt om i landet, till exempel Norrköpings Konstmuseum.
Under de senaste decennierna har intresset för Olssons verk varit stadigt. Hans målningar förekommer återkommande på auktioner och når ofta höga slutpriser. Marknaden ser honom inte bara som en naivistisk kuriosa, utan som en viktig del av svensk 1900-talskonst. Priserna speglar ett växande erkännande – inte minst för hans sätt att lyfta det lokala till något tidlöst.
